I onsdags var vi hos doktorn och fick grekmenthol-antibiotika för Ella.
Den gick inte att ge över huvud taget.
Lillfröken bara spottade och fräste med resultat att all medicin hamnade överallt utom i lilla magen.
I torsdags var vi hos doktorn igen och fick en ny sort som var lite mildare i smaken.
Den gick förhållandevis bra att ge, lillfröken knotade förvisso men vi fick i henne ordinerad mängd.
Men tro fan man får vara nöjd någon längre tid...
I fredags morse fick vi uppleva kaskadkräkningar för första gången.
Antibiotika och mat stod som en fontän ur munnen.
Nytt samtal till vårdcentralen, där de numera känner oss vid förnamn.
- "Prova igen ikväll. Funkar inte det så är det intravenöst dropp på Astrid Lindgrens barnsjukhus som gäller", löd det föga uppmuntrande rådet från barnläkaren.
Kul.
Pappa såg givetvis framför sig att sötfröken skulle få ligga med sprutor i armarna kopplade till alla möjliga apparater under hela sommaren 2009.
Men ce est la vie - bara lilltjejen blev bra!
Nu har det dock gått ett dygn och vi har fått i henne antibiotika två gånger utan tokvomering.
Så det blir nog som tur är inget Astrid Lindgren, även om lillgumman hade packat handväskan (se bild nedan).
Peppar peppar, trippeltvi och ta i trä...
Men varför i hela glödheta helvete kan inte någon ta fram antibiotika som suppositorier - det skulle underlätta radikalt för små bebisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar