Fröken har fortfarande lite Elvismimik.
Men håret tunnar ut oroväckande snabbt.
Påminner om pappa...
Håret alltså.
Inte mimiken.
Toppar man dessutom grimaserna med ett leende som verkligen kom från hjärtat (och inte magen!) är man tamejf*an oemotståndlig :-)
Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar