Ella trillade ner i vår tillvaro den första december 2008. Det var gråmulet och regnigt ute men tamejfan den bästa dagen i mitt liv.
Hon vägde in på 2.8 kg och var 45 cm lång.
M, som av nöd i princip fick föda utan bedövning - det gick så j*vla fort att de inte hann med < 5 h!!! - var helt fantastisk.
Man blir tydligen än mer känslomänniska efter att ha blivit far.
För pappa grät efteråt.
Glädjetårar.
Ja jävlar... :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar