Femtonhundraförtio.
1540.
Så många blogginlägg har det blivit sedan starten.
Vem kunde tro det?
Men å andra sidan, har man världens bästa Ellanbellan som inspirationskälla var det kanske inte så svårt att räkna ut att det skulle bli ett gäng inlägg.
Annars då?
Jorå.
Ikväll har vi fixat och donat med vår inbyggda hitech-wc.
Toaletteriet har liksom varit helfishy ett tag.
Det kommer till exempel bara ett litet sketet gurgel och sen händer ingenting.
...
..
Ja, när man trycker på miljöspolknappen.
Alltså...
Ville bara vara tydlig.
... Så att ingen trodde att det var nåt annat mankemang.
Nåväl.
Eftersom varken mina eller Ellas VVS-kunskaper är så där över hövan imponerande var det här ett
"Äntligen-Hemma-RoomService-Fuskbyggarna-projekt" som vi gav oss på med viss... Vad ska vi kalla det?
Bävan? Skräckblandad förtjusning? Ambivalent entusiasm?
Hur det gick?
Kan väl säga så här:
På Lundagatan använder vi numera Pottan.
Allihop.
Eller, nåja - för att inte mamma ska få hjärtsnörp om hon skulle råka ramla in här på bloggen innan hon hinner hem - den funkar utmärkt. Bättre än förut. Typ.
Men vi var illa ute ett tag.
Det är fantastiskt vad det kan spruta vatten i nåt så litet sketet som en spolvattentank med miljödruttdimensioner...
Treliterstank på en toalett? - ppppfffft! -Tacka vet jag gamla hederliga Gustavsbergsporslinare anno 1967 med klassisk tjugotreliterstank.
Där snackar vi.
Kan spola bort en mellanstor gråsäl till Bottenhavet.
Lätt.
Det positiva med projektet?
Jag vet numera var balofixkranen (huvudkranen) sitter för att kvickt slå av vattenförsörjningen till WC.
Hittar den dessutom på ren känn, utan att titta, pga vatten i precis alla ögon...
Men nu skulle jag klara Stora Rörmokarexamen (fördjupning steg 3) som en dans.
Jajävlar.
Man är fan bäst.
